The Daily Bork

May 11, 2005

One Swedish commentator gets it

A surprisingly frank article about Swedish attitudes to terrorism was in GP yesterday. Anders Kilner wonders why his countrymen have been so complacent about the whole business of terrorism over the last twenty years, despite serious acts perpetrated in Sweden. Refreshingly he attempts no pseudo-intellectual moralising in attempting to analyse it to be the fault of the West. To be fair the US continually had similar warnings prior to 2001, but in contrast has shifted to a course of positive action rather than attempting to appease those who would destroy them. There is something of a "can't happen here" attitude that is pervasive in these parts, which leads to the conclusion that people here have not really woken to the threat. One can only hope like hell that they/we don't pay dearly for such an attitude, but history tends to suggest that hope and deliberate naivety are seldom rewarded.

I thought it was worth translating the whole thing, but I don't think I did it much justice. The Swedish version is below.

Was al-Qaida the first to wake us?

It is 30 years since the drama in Stockholm which ended with two diplomats murdered and a terrorist killed in an explosion, says GP's Anders Kilner.

When the West German embassy in Stockholm was occupied by six young terrorists from the Red Army Faction it was almost unreal. This group and others like it had long been hunted in West Germany. Many leaders had been caught, among others Andreas Baader, Ulrike Meinhof and Gudrun Ensslin. By taking hostages and threatening to murder them the occupiers were trying to get these three and over twenty others released. In the background were ideas with their origin in the Second World War, the Nazi regime and complaints against the previous generation for weakness then and later.

The Baader-Meinhof gang belonged to the extremists who put into practise their political theories. They robbed banks, conducted bomb attacks, took hostages and murdered. The core received support from many sympathisors.

It is 30 years since the drama in Stockholm which ended the terrorists' explosive packs exploding and killing one of them. Another was severely wounded and the others and many embassy personnel were injured.

By then two diplomats had been murdered to show that they meant business. The governments in Sweden and Germany had previously caved in. Now they did not. One badly wounded terrorist was among those who - after a legal decision by the government which was not uncomplicated but fast - shortly afterwards was transferred to West Germany. He dies there after a few days.

A couple of years later the police caught several people with the same background, among them many Swedes, who planned to take Justice Minister Anna-Greta Leijon hostage as revenge and to force the release of imprisoned terrorists. The result of the terroist campaign was the death of many and for some of the guilty, a long prison sentence. Dan Hansén and Jens Nordqvist have in "Kommando Holger Meins" separated their thoughts and actions.

The theories are known, also among the the extreme left in Sweden. They claim that citizens under the disguise of democracy are manipulated by an elite which rules the state. These rulers are prepared to use the apparatus of violence of police power against the people if their power is threatened. Meinhof and others wanted to provoke open violence so that the people would understand.

That the communist regimes in Eastern Europe were in reality governed in just this manner through violence and repression (Hungary 1956, Czechoslovakia 1968) was ignored or explained away by the extreme left. Swedish communists had good company there. In a blend of deception and naivety they praised the dictators for being democratic while the democrats were accused of manipulating the people. Such ideas still sprout now.

The other day Justice Minister Thomas Bodström said in Dagens Nyheter that we in the 1980s (not long after the embassy drama of 1975) and the 1990s a little naively didn't want to think that people who were involved in terrorist activities found their way to Sweden. He was interviewed about the criticism of the government for the decision in December 2001 to quickly send home two Egyptian citizens who were suspected terrorists, despite the risk of torture.

Did we not understand the danger of terrorists in Sweden before the attacks on the World Trade Center three months earlier, in September 2001? They weren't so new and remote.


Vaknade vi först genom al-Qaida?

Det är 30 år sedan dramat i Stockholm som slutade med att två av diplomater mördades och en terrorist sprängdes till döds, konstaterar GP:s Anders Kilner.

När den västtyska ambassaden i Stockholm ockuperades av sex unga terrorister i Röda Armé-fraktionen föreföll det nästan overkligt. Samma och liknande grupper hade länge jagats i Västtyskland. Många tongivande hade gripits, bland dem Andreas Baader, Ulrike Meinhof och Gudrun Ensslin. Genom att ta gisslan och hota att mörda den försökte ockupanterna få dessa tre och över tjugo andra frisläppta. I bakgrunden fanns tankegods med ursprung i andra världskriget, naziregimen och anklagelser mot föräldragenerationen för svek då och senare.

Baader-Meinhofligan hörde till de extremister som föresatt sig att omsätta sina politiska teorier i praktisk handling. De rånade banker, utförde bombattentat, tog gisslan och mördade. Kärnan fick stöd av långt fler sympatisörer.

Det är 30 år sedan dramat i Stockholm som slutade med att terroristernas sprängladdningar exploderade och dödade en av dem. En annan skadades svårt och de övriga och flera i ambassadpersonalen blev skadade.

Då hade två av diplomaterna mördats för att visa att man menade allvar. Regeringarna i Sverige och Västtyskland hade i liknande fall tidigare gett vika. Nu gjorde man inte det. En svårt skadad terrorist var bland dem som - efter ett juridiskt inte okomplicerat men snabbt regeringsbeslut - kort efteråt transporterades till Västtyskland. Där avled han efter några dagar.

Ett par år senare grep polisen några personer med samma bakgrund, bland dem flera svenskar, som planerade att ta justitieminister Anna-Greta Leijon som gisslan för att hämnas och få fängslade terrorister frigivna. Facit av terrorkampanjen blev många döda och för en del skyldiga långa fängelsestraff. Dan Hansén och Jens Nordqvist har i Kommando Holger Meins (Ordfront) skildrat deras tankevärld och verksamhet.

Teorierna känns igen, också hos den extrema vänstern i Sverige. De går ut på att medborgarna under sken av demokrati manipuleras av en elit som behärskar staten. Dessa styrande är beredda att sätta in sin våldsapparat polismakten mot folket om deras makt hotas. Meinhof med flera ville provocera fram detta öppna våld för att folket skulle förstå.

Att de kommunistiska regimerna i Östeuropa i verkligheten utövade just detta slags förtryck och våld (Ungern 1956, Tjeckoslovakien 1968) negligerades eller bortförklarades av extremvänstern. Svenska kommunister hade goda förbindelser där. I en blandning av förljugenhet och naivitet hyllades diktaturerna för att vara demokratiska medan demokratierna anklagades för manipulativt folkförtryck. Idéerna odlas fortfarande.

Häromdagen ansåg justitieminister Thomas Bodström i DN att vi på 80-talet (inte långt efter ambassaddramat 1975) och 90-talet lite naivt inte ville tänka tanken att personer som var inblandade i terrorverksamhet sökte sig till Sverige. Han intervjuades om kritiken mot regeringen för beslutet i december 2001 att snabbt skicka hem två terroristmisstänkta egyptiska medborgare, mot det brutala tillvägagångssättet och trots risk för tortyr.

Förstod vi inte faran för terrorister i Sverige förrän vid dådet mot World Trade Center tre månader tidigare, i september 2001? Så ny och fjärran var den inte.

0 Comments:

Post a Comment

<< Home